"Det är som att kliva in i en liten indisk by, jag har aldrig varit med om något liknande. Det är jätteintressant att vara här! Och då har jag ändå yogat förut och sjungit lite aum." Förstagångsbesökare under Diwalifesten 10 nov.
Jag är så glad för festen förra lördagen. Det blev så härligt. Till och med festligt hemtrevligt. Det har varit så många härliga människor som hjälpt till att hänga upp lampor och belysning till axlarna värkte av träningsvärk, hacka grönsaker och koka ris och baka äppelpaj, dekorera med blommor och duka bord. Och sen ännu fler som bara kom och umgicks hela kvällen. Ett trettiotal yogis av olika bakgrund och åldrar som alla kände sig hemma i salen och gemenskapen.
Efter middagen hade vi en kortare kirtan med bhaktiyoga (ungefär sån musik som Krishna Das eller Deeva Premal sjunger). Harmonium och trummor fick guida framåt i melodierna.
Och sen ledde Henrik och Amritasagar en eldceremoni där vi praktiskt fick hjälp att genom ritual med lappar och eld släppa det vi vill släppa och sträcka oss mot det vi vill ha mer av i livet. Ritualen avslutades med 108 gånger mahamrityunjay mantra, ett mantra som vi sjunger för ökad hälsa och välbefinnande på alla plan för oss själva eller andra.
Det var länge sen vi sjöng 108 gånger mantra på Uppsala Yogaskola. För ett par decennier sedan fanns det på schemat varje lördag. Nu fick vi stämma in i mantrat tillsammans. Det bra med att sjunga så många gånger är att man hinner lära sig melodi och text. Det kan vara lätt att haka upp sig på sanskritorden och hamna i analyser om vad det egentligen betyder som man sjunger och sen missa det fina i att bara falla in i rytmen och ge sinnet något att förankra sig i. En intention och några ord i en melodi som gör att sinnet blir enkelriktat. Så klart att det kan hända att man tappar fokus en stund nu och då under sjungandet, men det är bara att komma in i rytmen igen och föra sinnet tillbaka till fokus igen. Och så låta vibrationerna av ord och ljud få genljuda inom oss. Det bildas en speciell akustik i våra inre rum av mantras. Det är som att hela insidan renas och kommer i balans. Och sen stillheten när sista versen klingat ut. Stillhet och Närvaro, den där sortens närvaro i nuet som är mättad och fullständigt närvarande.
Alla glada festdeltagare börjar röra på sig igen och gå hemåt. Vi plockar ner alla vackra ljus i salen (förutom några som får vara kvar). Hela helgen kommer och går det människor i salen. Innan festen familjeyoga och ungdomsyoga, och dagen efter festen dansmeditation med pappatema (på farsdag) och sen gongbad och vinyasa. Det stannar folk och äter lunchrester mellan aktiviteterna eller efterrättspaj som blivit över. Jag stannar nästan hela söndagen också och möter folk. Och jag tänker att just den här helgen är vår sankalpa (intention, önskan, riktning) för Uppsala Yogaskola så tydlig och synlig; ett levande yogacenter där alla kan växa. Mer av det!
Kommentarer
Skicka en kommentar