"Namaste!" ropade pojkarna när de kom in i hallen. De bugade artigt och tog av sig skor och jacka. En pojke satte sig ner och drack te och de andra gick runt och tittade hur lokalerna ser ut. "Titta, där är deras gudar!" ropade en annan pojke. 'Det är den där elefeanten, ganesha heter han' sa någon annan.   Så härliga och rättframma niondeklassare kan vara! "Du har lyssnat bra på religionslektionerna" svarade jag (Susanna) och valde att inte förklara att vi inte tillber några gudar på yogan.  Det strömmade in fler och fler ungdomar och snart var det fullt kring tebordet. Det var minus femton grader ute och uppskattat att få hålla i en varm temugg. Så satte lektionen igång. Det var svårt att komma till ro i början men sen la sig stillheten och närvaron allt mer under lektionens gång. Theresa bytte tempo och energi i rummet flera gånger och fick dem med på övningarna. Det var tjugo glada ungdomar som kom ut igen med små frön av  yoga och kärl

[för er som inte har facebook eller instagram postar vi denna nyhet igen] Vi gratulerar... Swai Nirvikalpananda som fyllde jämt i söndag! Nirvi är Uppsala Yogaskolas moder, då hon startade skolan för 38 år sen!  Uppsala Yogaskola startade egentligen redan på 70-talet när Nirvi kom hem från Mungir i Indien med uppdraget att sprida yoga i Uppsala och Sverige. Hon började lära ut yoga i sin lägenhet och hade 8 platser åt gången i vardagsrummet. Verksamheten växte då efterfrågan på yoga var stor och 1981 etablerades Uppsala Yogaskola. Yoga var rätt så okänt på den tiden så när det började springa folk upp och ner i trappuppgången för att gå på yogaklass utbrast en granne: "Jag förstår inte varför de nödvändigtvis ska jogga inomhus." Han visste inte vad yoga var utan trodde att de joggade. Svårt att tänka sig idag! Nirvi fick hjälp av sin (blivande) make Swami Omananda och tillsammans drev de både Uppsala Yogaskola och Stockholms yogaskola tillsammans. Det var viktigt för dem a

I Yoga Nidra praktiserar vi något som kallas Sankalpa, din intention, längtan eller riktning i livet. Om vi inte vet vart vi vill är det svårt att komma dit. Yoga Nidra hjälper oss att slappna av på en så djup nivå att vi släpper alla masker, murar och skydd som vi sätter upp mot omvärlden och/eller oss själva. Vi öppnar oss för oss själva och vad vi vill och längtar efter, som en knopp som slår ut i full blom.   En sankalpa formuleras utifrån vår djupa längtan utan att censurera vad som kommer upp. Den formuleras i positiva ordalag som om det redan var verklighet. Det finns många liknelser som försöker förklara hur sankalpa fungerar; ett frö som sås i jorden och växer tills det blir synligt i vårt liv. Eller som ett ankare som förankrar oss i riktningen och leder framåt. Eller som ett råd vi ger oss själva utifrån vad vi skulle säga om vi var äldre än vi är idag och ville säga något till vår nuvarande ålder. Sankalpa är ett kraftfullt verktyg. Om vi försöker förankra oss i nå

Inom yoga pratar vi ofta om att släppa kamp och prestation och att sluta jämföra sig. För mig är prestation ofta kopplat till något positivt. Jag tänker mer på att få en härlig utmaning, eller på själva resultatet av prestation eller den där känslan som man kan få när man uppnått något. Som att klättra upp för ett berg och känna utmaningen för kroppen och sen komma   till toppen, titta ut över landskapet och känna en oerhörd tillfredsställelse. Jag vet dock att det inte alltid är så (romantiserat) eller en positiv upplevelse vare sig för mig själv eller andra när vi behöver göra något och vill göra det bra. Tänkte extra mycket på det under sportlovet när familjen var ute i längdskidspåren. Förra året när jag var ute i spåren hade jag RunKeeper på hela tiden. Efter varje kilometer kollade jag hur snabbt det gått relaterat till hur branta backarna varit uppför eller nedför och försökte hela tiden ta i och slå mina rekord, skida fler mil och göra allt mätbart.   "Njuter du av