"Namaste!" ropade pojkarna när de kom in i hallen. De bugade artigt och tog av sig skor och jacka. En pojke satte sig ner och drack te och de andra gick runt och tittade hur lokalerna ser ut.
"Titta, där är deras gudar!" ropade en annan pojke. 'Det är den där elefeanten, ganesha heter han' sa någon annan. Så härliga och rättframma niondeklassare kan vara! "Du har lyssnat bra på religionslektionerna" svarade jag (Susanna) och valde att inte förklara att vi inte tillber några gudar på yogan.
Det strömmade in fler och fler ungdomar och snart var det fullt kring tebordet. Det var minus femton grader ute och uppskattat att få hålla i en varm temugg.
Så satte lektionen igång. Det var svårt att komma till ro i början men sen la sig stillheten och närvaron allt mer under lektionens gång. Theresa bytte tempo och energi i rummet flera gånger och fick dem med på övningarna. Det var tjugo glada ungdomar som kom ut igen med små frön av yoga och kärleksfull vänlighet-meditation.
Savita kom förbi för att hälsa på ungdomarna och frågade vad som var bäst. Alla svarade samma sak "Avslappningen!".
Theresa och jag var helt höga efteråt av glädje. Tänk vad fint det är att få erbjuda yoga och meditation till ungdomar så här! Ett frirum där de får lämna tonårstidens alla jämförelser, kompispress och utseendehets och prestationskrav och bara få vara! Att få använda dessa uråldriga tekniker för att komma i balans! Det är verkligen en förmån att få dela med sig av detta. Det ger mersmak. Både för oss och dem!
Kommentarer
Skicka en kommentar