När jag började yoga tyckte jag att allt fokus gick åt till att komma ihåg vilken del av ryggen som skulle böja sig när i katten, om det var in- eller utandning vid sträckta ben, eller hur jag hittade balans och fokuspunkt i stående övningar. Jag kände mig svag i handleder, rygg och axlar. Jag var rädd att göra illa mig och höll tillbaka kroppen i sina invanda mönster. Men så kom jag över tröskeln och där väntade energin.
Ibland uttrycks upplevelser bäst i en ritad bild. Så här känner jag mig (ofta) när jag yogar. Påkopplad i ett enormt kraftfält, grundad i jorden och strålande av energi inifrån och ut. Ofta händer det spontant efter några minuters fullt uppmärksamhet för yogans rörelser. Det är som att alla flöden inuti kan flöda fritt och andetagen får plats. Jag kan bli både hög och grundad samtidigt.
Jag ser det också i klasser så tydligt. I början är fokus på det yttre, på koordinationen och tekniken och sen får teknikerna bära rörelserna istället. Andetagen får leda takten. Och så plötsligt rör sig hela gruppen i fullständig närvaro, helt och fullt. Vilket energiskifte som sker i rummet! Det är som om alla kopplar upp sig på ett kraftfält samtidigt och förstärker varandras energi. Det är inget tillstånd som kan påskyndas eller påkallas, bara öppna sig och vänta in.
Ibland är vi för trötta för att ens fokusera på andningen en liten stund. Då får låta det vara så och sakta göra något åt tröttheten. Vila oss i form, be om hjälp, gå varsamt framåt, stanna på vägen, pausa, låta saker ta tid.
Men ibland bara är vi där.
Mitt i kraftfältet.
Sammankopplade,
uppkopplade,
energifyllda.
Den energin väntar på dig.
Ibland uttrycks upplevelser bäst i en ritad bild. Så här känner jag mig (ofta) när jag yogar. Påkopplad i ett enormt kraftfält, grundad i jorden och strålande av energi inifrån och ut. Ofta händer det spontant efter några minuters fullt uppmärksamhet för yogans rörelser. Det är som att alla flöden inuti kan flöda fritt och andetagen får plats. Jag kan bli både hög och grundad samtidigt.
Jag ser det också i klasser så tydligt. I början är fokus på det yttre, på koordinationen och tekniken och sen får teknikerna bära rörelserna istället. Andetagen får leda takten. Och så plötsligt rör sig hela gruppen i fullständig närvaro, helt och fullt. Vilket energiskifte som sker i rummet! Det är som om alla kopplar upp sig på ett kraftfält samtidigt och förstärker varandras energi. Det är inget tillstånd som kan påskyndas eller påkallas, bara öppna sig och vänta in.
Ibland är vi för trötta för att ens fokusera på andningen en liten stund. Då får låta det vara så och sakta göra något åt tröttheten. Vila oss i form, be om hjälp, gå varsamt framåt, stanna på vägen, pausa, låta saker ta tid.
Men ibland bara är vi där.
Mitt i kraftfältet.
Sammankopplade,
uppkopplade,
energifyllda.
Den energin väntar på dig.
Kommentarer
Skicka en kommentar